Deutsch » Niederländisch

ˈKno·chen <Knochens, Knochen> [ˈknɔxn̩] SUBST m

1. Knochen:

been nt
bot nt
ein harter Knochen ugs übtr

ˈkno·beln [ˈknoːbl̩n] VERB intr

1. knobeln (würfeln):

2. knobeln ugs (nachgrübeln):

ˈKnö·chel <Knöchels, Knöchel> [ˈknœçl̩] SUBST m

1. Knöchel (Fußknöchel):

2. Knöchel (Fingerknöchel):

ˈkno·chig [ˈknɔxɪç] ADJ

ˈKno·chen·bau SUBST m kein Pl

ˈan·hei·melnd [ˈanh͜aiməln̩t] ADJ

ˈkopf·schüt·telnd ADJ


Seite auf Deutsch | English | Español | Italiano | Polski